Idag gick jag på bio med min BFF. The Hunger Games, som vi peppat för ett tag, utan anledning egentligen. Hade ingen aning om varför den var så hypad eller någonting, men peppen var ändå stor. Handlingen är verkligen komplex, och svår att förklara utan att det låter så himla brutalt. Det handlar i alla fall om framtiden, och man anordnar varje år The Hunger Games, där två ungdomar från varje distrikt (delstat) lottas ut och slåss för sin överlevnad, det är nämligen bara en som kan vinna.
Bästa Jennifer Lawrence spelar huvudrollen Katniss Everdeen. Hon spelar rollen fantastiskt, sorgsen och modig och lite kylig men ändå älskvärd. En fantastisk film-hjältinna. Jag gillar att filmen inte fokuserar på hennes skönhet, att hon inte är en typisk sådan, utan att filmen fokuserar på hennes styrka, och mod.
(Allas vår barndomsfilmsstjärna) Josh Hutcherson spelar Peeta Mellark. Förvånansvärt bra. Han bestämmer sig tidigt för att inte döda någon, att han inte tänker bli någon han inte är bara för att överleva. Hans karaktär är godhjärtad och man gillar honom.
Lenny Kravitz (närmare 50 år gammal!) spelar Cinna, Katniss stylist. Hela hungerspelen är nämligen direktsänt som någon slags underhållning i landet och deltagarna måste figurera i talk shows och parader i början av spelen. Cinna är den finaste karaktären, så himla snäll och god. Woody Harrelson spelar Haymitch, Katniss och Peetas mentor, intressant karaktär (och sen man såg Seven Pounds gillar man ju honom liksom).
Gale, Katniss bästa vän, spelad av Liam Hemsworth är en bra karaktär. Han är inte med så mycket men det man får se är väldigt fint. Filmen var också filmad på ett mycket speciellt sätt, ofta fokus på något i mitten och grumligt i för- och bakgrund.
Min favorit, Stanley Tucci, spelar Ceasar, hungerspelens konferencier. Så himla rolig och älskvärd skådespelare och karaktär, han accepterar dock att ungdomarna mördar varandra lite för mycket tycker jag. Kontrasterna är också något helt fantastiskt, från att bo i ett distrikt där man tvättar sig i baljor, till ett högteknologiskt distrikt, och sedan ut och slåss som djur i vildmarken.
Kostymen i filmen var väldigt bra, kontrasterna här mellan distrikten är också slående. I de finare distrikten klär de sig närmast som hämtat ur en glad Tim Burton-film. Rosa hundar och intressanta frisyrer ser man lite överallt.
–
Hela grejen, med hungerspelen, är fruktansvärt sorglig. Det är ett omänskligt påhitt av den onda regeringen, skapad som ett straff för ett tidigare uppror. Att den starkaste överlever, och att man måste slåss, det går inte att sätta sig in i. Jag funderade verkligen över varför man inte reagerar på dödandet mer i andra filmer, men det är ju för att då ’förtjänar’ ofta den personen att just dö. Här händer det otänkbara, att de ska döda varandra, sina jämnåriga, goda människor. Allt för att överleva själva, och vad är man beredd att göra för att överleva? I en scen skriker Katniss rakt ut, för att folk runt omkring henne dör, av ren ilska, sorg och hjälplöshet. Man har lyckats fånga den känslan på ett helt perfekt sätt. När jag steg ut ur salongen, tyckte jag inte om filmen. Men vid närmare eftertanke, tyckte jag ändå mer om den än vad jag inte gjorde det, den var hemsk, men mitt i allt omänskliga, fanns det ändå något slags hopp. En film full av sorg och vemod, men ändå med en fin historia, och förhoppningsvis ett fint mål. Så, slutligen, se den. Den är värd det.
Coolaste grejen var ändå den här killens skägg. Han är spelledare och ganska ond. Men helt klart en bra och intressant karaktär. Soundtracket är förresten också bra, Arcade Fire, Maroon 5, Punch Brothers och Birdys låtar är bäst. Jag skulle dock ha velat ha mer elektronisk musik, Taylor Swift-stilen är lite för mycket tonårsfilm.
English: I saw The Hunger Games earlier today. And it was really good! (Translate for yourselves if you want to.) XX
